muttercourage

(By their fruits you shall know them)

Jag har givetvis följt uppståndelsen kring Beltram och hans nya kvinna och kan bara dra helt enkla paralleller till mitt egna liv med den psykopat som tragiskt nog också är far till mitt (och flera) barn.  

Jag var också i Lucifers klor under en tid och fäktade på hans sida med näbbar och klor mot tidigare tragiska sk. B-ittor som ju "ljög, förkastade, smutsade ned hans fina rykte" och som inte "kunnat komma över honom" - den  i ordalag "storslagne" men "barmhärtige" VD han utgick sig för att vara (dvs som både såg sig som perfekt och slaget offerlamm samtidigt).

Nu när jag kravlat mig upp på den andra sidan av den stinkbruna sjukdomsfors av skit som var HAN hålls jag ändå kvar i skottgluggen, trots att jag försöker gå ur bild. Han och hans nya kvinna som nu står vid hans sida, kastar skit, förnedrar, ljuger och smutsar ner mig - den nya B-ittan. Det är som om det har blivit detta som utgör dem två - deras nya gemensamma kamp mot självaste "ondskan out there". Själv bör jag inte heller tala om det där "gamla" för då anses jag även som en ömkande bitterfitta i samhället. Även lagar ställer till det då det ju anses att modern måste värna om ett gott klimat/umgänge mellan far och son.

Detta gör jag samtidigt som jag föröker att rädda mig och min son och alla förnedringar vi har blivit utsatta för. Paradoxalt leverne!

Jag var inte den första, inte blir jag heller den sista. Jag kan även skymta genom ordvalet i hans plötsliga kommunikationsupptagande att det är influerat av den "nyas" ord - hon som tror på honom som ett offerlamm och som är beredd att göra vad som helst för att få vara behövd medan han kan ligga där, låta henne sköta jobbet eller Unni Drougge skriver i sin blogg  "suga kuk".

Jag är inte arg på den nya, jag tycker faktiskt ingenting. Jag har nog med att skrapa ihop och limma ihop de sönderslagna bitar som en gång var jag. Jag kan bara fastställa att så här är det. PRECIS SÅ.

Vad "min" psykopat (trots att han är miljonär och äger ett företag) i mitt fall nu försöker få till: Att förkorta underhåll till barnet då pga en saklig förfrågan om  72 Euro extra till sonen. Även i korrespondensen en kort represalie att "du (dvs. jag) ju borde veta att ett barns välbefinnande inte handlar om ekonomiska medel". Som om ingenting annat har hänt. Någonsin.

 Är det inte det ena är det det andra och hon hjälper till.

Det faktum att "min" psykopat inte en enda gång - sedan han (tack och lov) lämnat oss ifred i samband med infångandet av sitt nya byte - har tagit direkt kontakt med sitt barn har ju inte heller något att göra med saken. Han som - och jag citerar ur hans mail "alltid gjort allt för barnets bästa" (märk även det neutrala ordvalet "barnet"). Gällde också detta -att göra allt för barnets bästa - den gången när jag kom på honom med att han smekte vårt nyfödda barns könsorgan vid blöjbytet - något jag surt fick äta upp lång tid efteråt och där ord ju står mot ord. "Ich hatte ja nicht alle Tassen im Schrank" (= Jag hade inte alla koppar i skåpet = Jag var helt enkelt inte klok som kunde påstå ngt sådant)...

Jag borde idag vara helt oviktig för honom. Men det verkar inte så. Istället har jag och min son blivit ett gemensamt företag för dessa två -psykopaten och hans 4:e offer. Han får den tröst, hjälp, stöd och få-honom-till-att-må-bättre sex hans inersta tomhet skriker efter. Hon får känna sig behövd och viktig.

Tills den dagen hon faller. Och då faller hon tilt - men som i en mardröm. Hon krossas på marken. Helt plötsligt sker det och det är han som knuffar. Själv måste jag ligga lågt - jäkligt låg.

Jag ska dock vara tacksam för att det denna gång bara gäller pengar - något som jag helt klart - ÄR men som dock oroar mig då det faktiskt har att göra med min sons ekonomiska möjligheter. Det är också precis detta han vill nå.

Samtidigt lever han, VDn där - i det andra landet - rik som den narr och narcisst han är, flyger eget flygplan a la "Anton aus Tirol" med offer nr 4 i cockPIT(T)en, dricker "champus", åker på lyxkryssningar och bjuder till genom att skänka pengar (genom firman) till barn i tredje världen- vilken underbar man tänker alla
- to good to be true!
 (ja faktiskt.)

I all hemlighet sitter hans rätta jag där, lurar och smörjer sina händer i natten, och  denne person- jävulen själv skrattar högt för sig själv i sin tysta boning när han trycker på SEND-knappen som överför hans indirekta hot till de exfruar och de tre barn han hitintills har avlat till världen. Då får han nämligen mental utlösning!
_________

Psykopaten gör inget annat än att spegla sitt sanna "jag" i tidigare offer. Alla egna karaktärsdrag överför han på de förintade. Samtidigt speglas den nya/behövda kvinnans starka personlighet en tid i honom själv tills det är dags att också förinta denna. Det värsta är ; Han tror sig ALLTID själv.

Beltram och hans sekt liknar i mångt och mycket både karaktär och i konstellation de drag som är typiska i psykopatins kafkaeska värld.

VI MÅSTE ALLA KVINNOR SOM HAR RÅKAT UT FÖR DETTA HÅLLA IHOP OCH AGERA TILLSAMMANS!  

I drömmen häller du med din svaghets grymma kraft
återigen din smutsiga hink
över mig, in i mig
ditt nattsvarta beska blod
ristar i de smärtsamma tatueringar
som så sakta bleknar i mig

Återigen får jag minnas allt ont du gjort mot mig
smärtfyllda, skräckfyllda scener
ur vårt kärlekens liv
för mig hjärtefyllda
för dig hjärteslösa
detta är min skam

allteftersom blodet forsar
över  mitt vackra ansikte min hals min kropp
svårt skadad sargad är jag endast inuti
utan benådan måste jag minnas allt
dock endast på natten då jag sover
på dagen måste jag med all vitalitet fungera
vara den perfekta modern
som ler skrattar och bryr sig om
såsom jag en gång var

detta vanvett
att du inte låter mig gå
att jag inte låter
mina minnen dö ut
ifrid, iväg, långt bort
till dödens fridfyllda dal
där de egentligen höra hemma
alla minnen, de otäcka ,de fina
för även så var det också
Allt blandas i de blodsstänkta fragment
av din avgrund som utan nåd
med styrka tränger sig
upp i mig, över mig, in i mig

men hur ska jag  då kunna glömma
ta avsked från allt
som du ställt till med
dina ord, dina slag, dina livslånga lögner
för de är många gemischt i osalig blandning
som utgör du
Jag vet ännu inte vem du är, vem du var
Jag vet inte ännu inte vad jag har älskat
att jag har kunnat älskat
en sådan som du 

Jag har ofta tänkt över det där
 med att just du kunnat gå
och inte jag
de facto sprang jag
och du stannade kvar
Men nu är det  istället jag som
står och du som går

likt ditt starka hat och förakt
över mig
in persona
tycker jag själv att det är underligt
att jag är här, svettas och slåss i luft
ibland  dock inte alltid
för på dagen måste jag vara vital
vara den goda mor
som förväntas av mig
som jag förväntar mig
såsom jag en gång var
innan du trängde dig in i
det som var jag

dock förstår jag samtidigt
att just du har kunnat gå vidare
att just du har kunnat glömma allt 
att just du nu
lika fördömande som då
kan yttra de lögnaktiga orden
Det där har jag lagt bakom mig
för länge sedan

glömt allt, nehej du
snarare förträngt allt
och att jag finns kvar som ett blödande sår
som en krigshärgad by du har rullat över och förbi
till nästa fortfarande något intakta by
inte på dagarna men på nätterna

Det är klart att du förträngt allt
Det som du gjort mot mig
kan du rimligen inte minnas
det är ett måste för din överlevnad
För skulle du
komma ihåg
vad du har gjort
mot mig
skulle du inte
kunna leva mer
skulle du
ta död på dig själv 
din kropp
det som är du
in persona
för själen din
är sedan länge död

Jag står kvar
för att jag har gått vidare
För att jag måste bearbeta 
dig djävul och dina djävulsverk
förnedringen jag fått uppleva
genom dig, av dig
som egentligen är din egen avgrund

På dagen som sagt
finns ingen tid
Då måste jag vara den goda mor
som fungerar
som är vital, pigg, och bryr sig om

Är det därför det tar sådan tid
för att natten måste krypa sig på
I drömmen då jag tillåts
att gråta,
skamfylld svettas ut 

det nattsvarta blod du hällt
på mig
in i  mig

få tid att gråta i blod
som även är mitt eget

Du är död men minnena kommer  ännu att leva ett tag

(S.Z)

Med glimten i ögat du star bakom och ler
Förfärans timma och livet i kras
en njutning av (van?)makt gapkrattar du - ser
det är sa du vill din kvinna ska  tas

Förintelsen sa lustfyllt nära 


Jag var inte din första
ej heller din sista
du rovdjur som efter trasiga lemmar törsta
i ditt tomma inre skall du dock ater rista

Ännu ett offers stora svek


Därefter ska ditt onda öga väl dolt froan vald
pa nytt aningslöst offer peka
sa känner du dig, härskare,  da den förra = sald
och redan med nästa lamm börjat leka

Men:
den svarta grav du slänger henne i
blir till befrielsens grönaste paradis

Våld i nära relation -men vadå  gå vidare nu
Våld i nära relation - men vaddå skaffa ett liv
Våld i nära relation - men vadå det händer inte här
Våld i nära relation - men vadå spela inte ett sådant offer
Våld i nära relation - men vadå det handlar om svaga kvinnor
Våld i nära relation - men vadå var inte så jävla bitter
Våld i nära relation- Varför blundar så många, varför vägrar så många att se, varför vägrar så många att lyssna
på dem som faktiskt har något att berätta?
Tyst. Som det totala mörkret. Tyst.
Rädsla? För dig själv och ditt eget mörker?
Får jag be om största möjliga tystnad.

Sist men inte minst: Välkomna till min blogg(ag)erande.
Hoppas på trevlig läsning och rik(lig)a kommentarer i detta projekt.

Den dolda ONDSKAN
har många ansikten

Djupt inne i psykopatens torra kärna
ligger den och väntar väl dold
bakom den tunna hinna
av ett paradisets fasad

Framförallt kan den drabba oss alla
således även dig min kära
om tärningen nästa gång skulle slå
6, 6, 6

That´s the number of the beast

Våld i nära relation -  men vadå du har inte blivit slagen
Våld i nära relation -  men vadå skaffa äntligen ett liv
Våld i nära relation - men vadå gå vidare nu
Våld i nära relation - men vadå det händer bara svaga kvinnor
Våld i nära relation - men vadå spela inte ett sådant jävla offer
Våld i nära relation - men vadå det låter faktiskt som om du bara är bitter
Våld i nära relation - men vadå du låter svartsjuk på att han har gått vidare
Våld i nära relation-  men vadå det händer förresten inte här
Våld i nära relation - men vadå i sådant fall får du faktiskt skylla dig själv

Våld i nära relation - Ärligt talat.

Varför blundar så många
när äntligen få vågar tala öppet?

Varför bildas era läppar till fulaste käftar 
med gläfsande såriga sånger i o(rd)kunskap?
Varför dras era läppar ihop till strama och sneda försvarsstreck
på väg att skjuta skarpt i horisontalläge?

Tyst som efter nattens blödande helvete
Tyst är det stumma skriket från jämmerdalens skamfyllda träsk
Total Tystnad - värd att uppskattas i samhällets förnekelsediskurs

Och min största fråga blir : Vad får dig till detta?

(echo2...)