Ängeln, Anton aus Tirol, B-(f)ITTAN och om koppar i skåpet
(By their fruits you shall know them)
Jag har givetvis följt uppståndelsen kring Beltram och hans nya kvinna och kan bara dra helt enkla paralleller till mitt egna liv med den psykopat som tragiskt nog också är far till mitt (och flera) barn.
Jag var också i Lucifers klor under en tid och fäktade på hans sida med näbbar och klor mot tidigare tragiska sk. B-ittor som ju "ljög, förkastade, smutsade ned hans fina rykte" och som inte "kunnat komma över honom" - den i ordalag "storslagne" men "barmhärtige" VD han utgick sig för att vara (dvs som både såg sig som perfekt och slaget offerlamm samtidigt).
Nu när jag kravlat mig upp på den andra sidan av den stinkbruna sjukdomsfors av skit som var HAN hålls jag ändå kvar i skottgluggen, trots att jag försöker gå ur bild. Han och hans nya kvinna som nu står vid hans sida, kastar skit, förnedrar, ljuger och smutsar ner mig - den nya B-ittan. Det är som om det har blivit detta som utgör dem två - deras nya gemensamma kamp mot självaste "ondskan out there". Själv bör jag inte heller tala om det där "gamla" för då anses jag även som en ömkande bitterfitta i samhället. Även lagar ställer till det då det ju anses att modern måste värna om ett gott klimat/umgänge mellan far och son.
Detta gör jag samtidigt som jag föröker att rädda mig och min son och alla förnedringar vi har blivit utsatta för. Paradoxalt leverne!
Jag var inte den första, inte blir jag heller den sista. Jag kan även skymta genom ordvalet i hans plötsliga kommunikationsupptagande att det är influerat av den "nyas" ord - hon som tror på honom som ett offerlamm och som är beredd att göra vad som helst för att få vara behövd medan han kan ligga där, låta henne sköta jobbet eller Unni Drougge skriver i sin blogg "suga kuk".
Jag är inte arg på den nya, jag tycker faktiskt ingenting. Jag har nog med att skrapa ihop och limma ihop de sönderslagna bitar som en gång var jag. Jag kan bara fastställa att så här är det. PRECIS SÅ.
Vad "min" psykopat (trots att han är miljonär och äger ett företag) i mitt fall nu försöker få till: Att förkorta underhåll till barnet då pga en saklig förfrågan om 72 Euro extra till sonen. Även i korrespondensen en kort represalie att "du (dvs. jag) ju borde veta att ett barns välbefinnande inte handlar om ekonomiska medel". Som om ingenting annat har hänt. Någonsin.
Är det inte det ena är det det andra och hon hjälper till.
Det faktum att "min" psykopat inte en enda gång - sedan han (tack och lov) lämnat oss ifred i samband med infångandet av sitt nya byte - har tagit direkt kontakt med sitt barn har ju inte heller något att göra med saken. Han som - och jag citerar ur hans mail "alltid gjort allt för barnets bästa" (märk även det neutrala ordvalet "barnet"). Gällde också detta -att göra allt för barnets bästa - den gången när jag kom på honom med att han smekte vårt nyfödda barns könsorgan vid blöjbytet - något jag surt fick äta upp lång tid efteråt och där ord ju står mot ord. "Ich hatte ja nicht alle Tassen im Schrank" (= Jag hade inte alla koppar i skåpet = Jag var helt enkelt inte klok som kunde påstå ngt sådant)...
Jag borde idag vara helt oviktig för honom. Men det verkar inte så. Istället har jag och min son blivit ett gemensamt företag för dessa två -psykopaten och hans 4:e offer. Han får den tröst, hjälp, stöd och få-honom-till-att-må-bättre sex hans inersta tomhet skriker efter. Hon får känna sig behövd och viktig.
Tills den dagen hon faller. Och då faller hon tilt - men som i en mardröm. Hon krossas på marken. Helt plötsligt sker det och det är han som knuffar. Själv måste jag ligga lågt - jäkligt låg.
Jag ska dock vara tacksam för att det denna gång bara gäller pengar - något som jag helt klart - ÄR men som dock oroar mig då det faktiskt har att göra med min sons ekonomiska möjligheter. Det är också precis detta han vill nå.
Samtidigt lever han, VDn där - i det andra landet - rik som den narr och narcisst han är, flyger eget flygplan a la "Anton aus Tirol" med offer nr 4 i cockPIT(T)en, dricker "champus", åker på lyxkryssningar och bjuder till genom att skänka pengar (genom firman) till barn i tredje världen- vilken underbar man tänker alla
- to good to be true!
(ja faktiskt.)
I all hemlighet sitter hans rätta jag där, lurar och smörjer sina händer i natten, och denne person- jävulen själv skrattar högt för sig själv i sin tysta boning när han trycker på SEND-knappen som överför hans indirekta hot till de exfruar och de tre barn han hitintills har avlat till världen. Då får han nämligen mental utlösning!
_________
Psykopaten gör inget annat än att spegla sitt sanna "jag" i tidigare offer. Alla egna karaktärsdrag överför han på de förintade. Samtidigt speglas den nya/behövda kvinnans starka personlighet en tid i honom själv tills det är dags att också förinta denna. Det värsta är ; Han tror sig ALLTID själv.
Beltram och hans sekt liknar i mångt och mycket både karaktär och i konstellation de drag som är typiska i psykopatins kafkaeska värld.
VI MÅSTE ALLA KVINNOR SOM HAR RÅKAT UT FÖR DETTA HÅLLA IHOP OCH AGERA TILLSAMMANS!
Angående män som enligt DN "drabbas" av otrohet
En verrückt liten man.
Jag är en för(tr)yckt liten man
som ju inte alls rå för kan
att min genuppsättning gör att jag gång på gång råkar landa i kvinnas famn
I mångas sköte blir jag sann
att jag sedan beter mig som en (o)äkta man
är ju genernas fel eller kvinnornas fel - problemet ska i alla fall fortsätta ligga i deras hamn
För jag är ju bara ett snällt litet offerlamm
Som bara tycks ha ett namn
En för(tr)yckt liten man
Om att du gått vidare
I drömmen häller du med din svaghets grymma kraft
återigen din smutsiga hink
över mig, in i mig
ditt nattsvarta beska blod
ristar i de smärtsamma tatueringar
som så sakta bleknar i mig
Återigen får jag minnas allt ont du gjort mot mig
smärtfyllda, skräckfyllda scener
ur vårt kärlekens liv
för mig hjärtefyllda
för dig hjärteslösa
detta är min skam
allteftersom blodet forsar
över mitt vackra ansikte min hals min kropp
svårt skadad sargad är jag endast inuti
utan benådan måste jag minnas allt
dock endast på natten då jag sover
på dagen måste jag med all vitalitet fungera
vara den perfekta modern
som ler skrattar och bryr sig om
såsom jag en gång var
detta vanvett
att du inte låter mig gå
att jag inte låter
mina minnen dö ut
ifrid, iväg, långt bort
till dödens fridfyllda dal
där de egentligen höra hemma
alla minnen, de otäcka ,de fina
för även så var det också
Allt blandas i de blodsstänkta fragment
av din avgrund som utan nåd
med styrka tränger sig
upp i mig, över mig, in i mig
men hur ska jag då kunna glömma
ta avsked från allt
som du ställt till med
dina ord, dina slag, dina livslånga lögner
för de är många gemischt i osalig blandning
som utgör du
Jag vet ännu inte vem du är, vem du var
Jag vet inte ännu inte vad jag har älskat
att jag har kunnat älskat
en sådan som du
Jag har ofta tänkt över det där
med att just du kunnat gå
och inte jag
de facto sprang jag
och du stannade kvar
Men nu är det istället jag som
står och du som går
likt ditt starka hat och förakt
över mig
in persona
tycker jag själv att det är underligt
att jag är här, svettas och slåss i luft
ibland dock inte alltid
för på dagen måste jag vara vital
vara den goda mor
som förväntas av mig
som jag förväntar mig
såsom jag en gång var
innan du trängde dig in i
det som var jag
dock förstår jag samtidigt
att just du har kunnat gå vidare
att just du har kunnat glömma allt
att just du nu
lika fördömande som då
kan yttra de lögnaktiga orden
Det där har jag lagt bakom mig
för länge sedan
glömt allt, nehej du
snarare förträngt allt
och att jag finns kvar som ett blödande sår
som en krigshärgad by du har rullat över och förbi
till nästa fortfarande något intakta by
inte på dagarna men på nätterna
Det är klart att du förträngt allt
Det som du gjort mot mig
kan du rimligen inte minnas
det är ett måste för din överlevnad
För skulle du
komma ihåg
vad du har gjort
mot mig
skulle du inte
kunna leva mer
skulle du
ta död på dig själv
din kropp
det som är du
in persona
för själen din
är sedan länge död
Jag står kvar
för att jag har gått vidare
För att jag måste bearbeta
dig djävul och dina djävulsverk
förnedringen jag fått uppleva
genom dig, av dig
som egentligen är din egen avgrund
På dagen som sagt
finns ingen tid
Då måste jag vara den goda mor
som fungerar
som är vital, pigg, och bryr sig om
Är det därför det tar sådan tid
för att natten måste krypa sig på
I drömmen då jag tillåts
att gråta,
skamfylld svettas ut
det nattsvarta blod du hällt
på mig
in i mig
få tid att gråta i blod
som även är mitt eget
Du är död men minnena kommer ännu att leva ett tag
Worte und Handlung
worte
enden
dort
wo die wirklichkeit
beginnt
wirklichkeit endet
jedoch
nichz dort
wo worte beginnen
worte
sind
die ewige sehnsucht
nach wirklichkeit
kommen sie ihr zu
nahe
verglimmen sie...
nothing but dust
(echo!)
När "hemma" är ett förintelseläger i miniatyr
(S.Z)
Med glimten i ögat du star bakom och ler
Förfärans timma och livet i kras
en njutning av (van?)makt gapkrattar du - ser
det är sa du vill din kvinna ska tas
Förintelsen sa lustfyllt nära
Jag var inte din första
ej heller din sista
du rovdjur som efter trasiga lemmar törsta
i ditt tomma inre skall du dock ater rista
Ännu ett offers stora svek
Därefter ska ditt onda öga väl dolt froan vald
pa nytt aningslöst offer peka
sa känner du dig, härskare, da den förra = sald
och redan med nästa lamm börjat leka
Men:
den svarta grav du slänger henne i
blir till befrielsens grönaste paradis
Papa - warum bleibst du fern?
Papa- warum bleibst du fern wenn ich da bin?
Papa - ich kann mich noch ein bisschen an dich erinnern,
Papa- dass du mich damals in der Hand gehalten hast
Papa - alles andere habe ich schon längst verdrängt
Papa- warum rufst du mich niemals an
Papa - ich habe ja schon ein eigenes Handy
Papa - ich warte auf dich jeden Sonntag, fröhlich und gespannt
Papa - ich habe ja so viel zu erzählen
Papa- jedes Mal wenn ich auf deine Stimme warte
Papa - tue ich so als ob ich dich spreche
Papa - so viele Dinge will ich dir zeigen
Papa - jede Menge die ich schon kann
Papa - ich warte noch ein kleines Weilchen
Mama sagt dass du so viel zu tun hast,
Papa - vielleicht klappt es ja aber dieses Mal
Mama sagt dass du vielleicht arbeiten musst
Papa - ich sitze hier und warte
Papa - aber Telefon bleibt stumm
Papa - ich bin jetzt ganz traurig,
Papa - liege auch diesmal
trostlos auf den Boden herum
Papa - warum sagst du es bringt dir nichts mit mir zu sprechen
Papa - was habe ich falsches getan
Papa - warum willst du meine Stimme nicht hören
Papa - alle Geschichten, alles was ich schon kann
Papa - gestern habe ich alles plötzlich verstanden
warum du von mir bleibst fern
ich muss dir nämlich völlig egal sein
und du spürst keine Liebe für mich
tief im inneren kern
Ansonsten wärest du für mich hier
Papa - du bist dein eigener Lügner
Ich spüre sowohl Wut und Trauer in mir
Papa- wie sehr du mich auch verachtest
bin ich dennoch der bessere Teil von dir
ich kann dich nämlich - trotz allem - sehr sehr lieben
MUTTER OM RUBBADE SINNEN
- Nästan varannan kvinna, dvs 46% har utsatts för våld av någon man efter 15 årsdagen! Det är oacceptabelt och måste bekämpas från alla håll.
- 56% av alla kvinnor i Sverige har dessutom trakasserats sexuellt (på arbetsplats, i hemmet, på gator och torg osv.)
- Nästan var fjärde kvinna mellan 18 och 24 år har utsatts för våld under det senaste året!
- Våldet är alltså något som förekommer i vår vardag, här och nu. Siffrorna illustrerar att våld mot kvinnor INTE är ett marginellt problem i vårt sk, jämställda Sverige.
- Våldet har definitivt också ett samband med den könsmaktsordning som råder i dagens samhälle dvs. männens överordning kvinnan. Det ska vi helst vara tysta med! Annars...
Året är 2008. Det är dags att bryta upp! Tänk lokalt! På vad du som enskild individ kan göra.
TIPS:
Skänk gamla kläder till någon du känner, avvara en liten summa till projekt om våld i nära relation, prata om våldet, måla, skriv, sjung, lyssna - att göra den minsta lilla sak är i alla fall bättre än att göra ingenting.
Även du som läser nu och misshandlar eller direkt eller indirekt ger den misshandlade ansvaret: Det är inte försent att börja om på ny kula. Även DU har möjligheten att "göra bot" - detta tillika om du känner att du ju inte har något ansvar för det som hänt!
En tanke framförallt till barnen som blir eller har blivit vitten till -och därmed fallit offer för- psykisk och fysisk misshandel och som har modet, styrkan och viljan till att ändra det onda till något gott och därmed kan bryta på den onda spiralen. NI ÄR SÅ STARKA!
Våld i nära relation innebär både psykisk och fysiskt våld. Det är ofta de psykiska ärren som består, som tar längst tid att bearbeta. Det är inte normalt att bli kallad för jävla fitta. Det är inte normalt att få sota en hel kväll för att du valde "fel" videofilm, Det är inte normalt att bli skriken på, det är inte normalt att bli knuffad ner för trappan för att du var olydig och "pappa" inte kunde kontrollera sin ilska. Det är våld.
Vi som vågar vända oss mot det goda, vågar gå till handling (av olika slag), vågar prata om det som händer är mycket starka och modiga människor.
Ingen, absolut ingen ska behöva utstå några "slag" (psykiska, fysiska, samhälleliga)- varken kvinnor,män, pojkar eller flickor.
För den som utövar våld är - mer eller mindre-rubbad i sitt sinne!
Verrückt(er)
Verrückt(er) hat zugleich Gold und Schwefel im Mund
fröhlich quitschert er seinen Vogelsgesang
zum Raubtier geworden in der nächsten Stund
liebendes Opfer woanders (diesmal Treppe!) gelang
Dumpfe Schläge und Blut strömen hinunter
Überall Hände, Füße und volles Geschrei
dass du überlebst ist schon wieder dein Wunder
dann sanft(er) putzt aus Liebe (noch wütend!) Gesicht wieder frei
Verückt(er) hat ja (keine) Ahnung von (innerlichen) Wunden und heil!
Das Schweigen der Sirenen
(S.Z)
Beweis dessen, daß auch unzulängliche, ja kindische Mittel zur Rettung dienen können:
Um sich vor den Sirenen zu bewahren, stopfte sich Odysseus Wachs in die Ohren und ließ sich am Mast festschmieden. (Kafka)
Eine Gemeinschaft von Schurken
Es war einmal eine Gemeinschaft von Schurken d.h sie waren keine Schurken sonden gewöhnliche Menschen- der Durchschnitt. Sie hielten immer zusammen, Wenn z. B. einer von ihnen etwas schurkenmäßiges ausgeübt hatte, d.h. wieder nichts schurkenmäßiges, sondern so wie es gewöhnlich, wie es üblich ist, und er dann vor der Gemeinschaft beichtete, untersuchten sie es, beurteilten es, legten Bußen auf, verziehen udgl.
Es war nicht schlecht gemeint, die Interessen der einzelnen un der Gemeinschaft wurden streng gewahrt und dem Beichtenden wurde das Komplement gereicht, dessen Grundfarbe er gezeigt hatte. So hielten sie immer zusammen, auch nach ihrem Tode gaben sie die Gemeinschaft nicht auf, sondern stiegen im Reigen zum Himmel. Im ganzen war es ein Anblick reinster Kinderunschuld wie sie flogen. Da aber vor dem Himmel alles in seine Elemente zerschlagen wird, stürzten sie ab. wahre Felsblöcke.
Dessa eviga generaliseringar...
Våld i nära relation -men vadå gå vidare nu
Våld i nära relation - men vaddå skaffa ett liv
Våld i nära relation - men vadå det händer inte här
Våld i nära relation - men vadå spela inte ett sådant offer
Våld i nära relation - men vadå det handlar om svaga kvinnor
Våld i nära relation - men vadå var inte så jävla bitter
Våld i nära relation- Varför blundar så många, varför vägrar så många att se, varför vägrar så många att lyssna
på dem som faktiskt har något att berätta?
Tyst. Som det totala mörkret. Tyst.
Rädsla? För dig själv och ditt eget mörker?
Får jag be om största möjliga tystnad.
Bußgeld vom Mr. Z.ornig
Seht doch das an !
wie der gute Mann
jetzt aus Güte und Ehrlichkeit spendet !
Spielzeug für Menschen in Not
dabei stinkt euer ganzes Unternehmen
nach Blut und Tod
und du?
warst nie anders als Teufelskot
Bußgeld bezahlt ?
gehts dir jetzt besser !
reicht dir das
oder kommen noch Stiche von deinem Messer?
Einmal werde ich´s erzählen
Der Geier
Es war ein Geier, der hackte in meine Füße.
Stiefel und Strümpfe hatte er schon aufgerissen, nun hackte er schon in die Füße selbst.
Immer schlug er zu, flog dann unruhig mehrmals um mich und setzte dann die Arbeit fort.
Es kam ein Herr vorüber, sah ein Weilchen zu und fragte dann, warum ich den Geier dulde.
»Ich bin ja wehrlos«, sagte ich, »er kam und fing zu hacken an, da wollte ich ihn natürlich wegtreiben, versuchte ihn sogar zu würgen, aber ein solches Tier hat große Kräfte, auch wollte er mir schon ins Gesicht springen, da opferte ich lieber die Füße. Nun sind sie schon fast zerrissen.«
»Daß Sie sich so quälen lassen«, sagte der Herr, »ein Schuß und der Geier ist erledigt.«
»Ist das so?« fragte ich, »und wollen Sie das besorgen?«
»Gern«, sagte der Herr, »ich muß nur nach Hause gehn und mein Gewehr holen. Können Sie noch eine halbe Stunde warten?«
»Das weiß ich nicht«, sagte ich und stand eine Weile starr vor Schmerz, dann sagte ich: »Bitte, versuchen Sie es für jeden Fall.«
»Gut«, sagte der Herr, »ich werde mich beeilen.«
Der Geier hatte während des Gespräches ruhig zugehört und die Blicke zwischen mir und dem Herrn wandern lassen. Jetzt sah ich, daß er alles verstanden hatte, er flog auf, weit beugte er sich zurück, um genug Schwung zu bekommen und stieß dann wie ein Speerwerfer den Schnabel durch meinen Mund tief in mich.
Zurückfallend fühlte ich befreit, wie er in meinem alle Tiefen füllenden, alle Ufer überfließenden Blut unrettbar ertrank.
(Franz Kafka)
Warum es eigentlich Armut gibt
Klä(n)ge der Wahrheit
Warum scheut ihr euch nicht?
Der Teufel ist da
Direkt vor euerem Gesicht
Verkleidet in Wolle tanzt er voran
Und ihr - seine schuldigen Lämmer
Gibt ihm nur neues Gewand
Wer flüchtet wird geopfert
Vernichtet, verflucht
Obwohl die einst Starke jetzt blutet
Wird weiter gestochen
bis er es soweit gebracht hat
Warum schämt ihr euch Lämmchen einfach nicht?
